Tankar och idéer nr 55 (2017).

Det var ett tag sen sist! Det är kul att notera att det finns de som läser mina tankar och idéer fortfarande. Dessutom träffade jag en kund som jag hjälpte för nästan 10 år sedan och det kändes så roligt att prata lite och att jag faktiskt gjort viss nytta!

2016 innebar en av de största händelser man kan uppleva (förutom att bli förälder), jag blev farfar till Gabriella! Enormt stort!

Annars har det mest varit lite egen ridning, flytt, renovering, jobb i Stockholm och några domaruppdrag som jag uppskattar mycket.

Jul och nyår är över och det är ganska skönt. Härligt så länge det varar, men sen längtar vi till nya strapatser!

Westernridningen växer och utvecklas på många sätt. Helt omöjligt att förutse 1971! Detta är på gott och ont, men måste hanteras av de som är aktiva inom verksamheten. Det handlar om att ta ansvar. Jag tycker fortfarande att det är oroväckande rapporter från tränings- och tävlingsverksamheten både i USA och Sverige. NRHA har fått kritik för att inte fullfölja utredningar och påföljder när det gäller ren misshandel av hästar i träning och på framridning. Vissa träningsmetoder inom western pleasure har varit skrämmande under lång tid och verkar tyvärr inte bli bättre (både i USA och Sverige). Jag har alltid vänt mig mot detta väldigt tydligt, men det måste bli fler för att få till en förändring och där kommer hästägarna in. Använd sunt förnuft och fundera över (det jag skrivit om tidigare) vilket pris hästen får betala för den träning du betalar för!

Organisatoriskt är westernridningen inne i en lång, men intressant process. Nu finns det inte så självklara dominerande organisationer längre, nu måste man samarbeta ännu mer om vilka gemensamma mål man kan se eller har. Påminner mycket om de utmaningar vi hade i slutet av 70-talet och som ledde till bildandet av WRAS och ett stabilt samarbete med SQHA och i viss mån SPHA. Tyvärr raserades detta i början på 2000-talet. Utveckling hade varit tvunget, men inte så fullständigt regelvidrigt som det var under ett antal år. Nu verkar det vara lite mer ordning och reda igen, men förlusten är inte reparerbar! Tyvärr!

När jag är ute och dömer blir jag alltid lika glad över den glädje och ambition som finns hos så många ryttare! Finns det tid brukar jag ge lite tävlingstips som oftast mottas positivt. Ibland får man vara lite vaksam på i vilket ”mode” ryttaren är i, alla är inte lika mottagliga för tips när det inte gått så bra!

Hoppas Ditt 2017 blir fullt av utmaningar, mitt blir det säkert!

/Staffan

 

Tankar och Ideér nr 54 (2016).

Nu har våren kommit! Härligt!

Jag har kommit igång med ridningen igen. Det känns bra. Det är mycket att göra ute nu, därför är det lite motigt att sitta inne med läderarbete någon längre stund. Jag får ta upp detta någon regnig dag eller i höst. Det är mer givande att lyssna på koltrasten.

Jag har skrivit lite mer under fliken Historia. Det har varit mycket gamla minnen som dykt upp när jag städat i hyllorna! Det är intressant att titta lite i backspegeln och försöka förstå vad som varit avgörande händelser och personer i ens liv. Detta har jag skrivit lite om.

Det är intressant att se utvecklingen inom western ridningen i bl a USA. Det är en tråkig utveckling inom de tävlingsgrenar/ridgrenar som vi anammat i Sverige; reining, western pleasure, trail, western riding mm. Hästarna blir mer och mer onaturliga och viljelösa i sin utstrålning. De tävlingsområden som fortfarande känns positiva i sitt utövande är inom Reined Cowhorses och Cutting. Dessutom utvecklas mer ranchbetonade tävlingsgrenar inom exempelvis AQHA och detta är också väldigt positivt som motvikt till de själsdöda hästarna. Jag trodde att den utvecklingen i de traditionella grenarna var på väg bort, men tittar man på Youtube från AQHA world show blir man mörkrädd.

 

/Staffan

 

Tankar och Ideér nr 53 (2016).

Mitt gamla intresse för lärderarbete har väckts i vinter. Jag började på en sadel, inspirerad av Uffes arbete, men insåg att det behövs mycket träning i handlaget med allt vad läderarbete heter. Insåg att Uffe tränat massor innan han gjorde sina två sadlar, därför gjorde jag en time out med min påbörjade sadel. Jag beslutade mig för att träna på en lädergrimma istället. Det visade sig vara ett klokt beslut och det var både roligt arbete och gav många erfarenheter i måttagning, tillskärning, handsömnad, att forma, finnish mm mm. Nästa projekt blir ett huvudlag och en förbygel! Sadelarbetet blir lagom att ta upp när det är pensionsdags om ca 2 år! Nu är nog våren på gång. Några ridturer har det också blivit.

 

/Staffan

 

Tankar och Ideér nr 52 (2016).

Nytt år, nya utmaningar!

Under fliken Historia har jag skrivit lite om min häst Montoya, den helt unika häst jag har haft förmånen att få träna och rida.

2016 kommer att bli spännande på många sätt. Det började ju med lite vinter, och det är inte fy skam!

 

/Staffan

 

 

Tankar och ideér nr 51 (2015).

Det känns lite kul att grotta i gömmorna och lägga ut lite nostalgimaterial (under fliken Historik). Det väcker också många minnen och tankar när jag sitter och fastnar i gamla informationsblad från WRCS, WRH, WRG och SWR. Alltför många av de som omnämns har gått bort alldeles för tidigt! Vi var ett stort antal väldigt aktiva medlemmar som tillsammans strävade framåt. Några är fortfarande väldigt aktiva.

Vi går återigen mot jul. Idag är det första advent, igen! Tiden går alldeles för fort. Särskilt när man nått mogen ålder. Det gäller att leva i nuet, och det försöker jag. Att se vad som berikar just nu och det är mycket, om man bara tar sig tid att se det.

Kanske det blir ett nytt Tankar och ideér innan nyår, annars God Jul och Gott Nytt År!

 

/Staffan

 

 

Tankar och ideér nr 50 (2015).

Nu har jag skapat en flik, "Historia", som innehåller lite nostalgimaterial. Titta gärna och bidra gärna med bilder eller dokument. Jag fortsätter botanisera i mina hyllor och vrår.

 

/Staffan

 

Tankar och Ideér nr 49 (2015)

Jag har fortfarande funderingar på hur jag skulle kunna utnyttja min hemsida på ett bra sätt, nu när jag inte driver min firma så hårt. Just nu inskränker sig det arbetet till några domaruppdrag/år, än så länge.

Domaruppdragen är väldigt roliga och ger mycket tillbaka. Jag kommer att fortsätta med det så länge jag efterfrågas.

Jag håller som bäst på med att röja i hyllor och vrår. Där hittar jag mycket Svensk westernhistoria! Jag tror jag ska scanna in intressanta konversationer (FAX!), minnesanteckningar (handskrivna på papper!). protokoll (maskinskrivna!!!), bilder (tagna med en analog kamera!!!!!) och sedan publicera här. Kan det vara något? Jag har också erbjudit WRAS att förvalta arvet när jag kommit så långt att jag vill skicka iväg materialet och det är WRAS styrelse villig till.

 

Sommaren har varit bra! Canadaresan blev toppen! Calgary Stampede var en enorm upplevlse. Vilken utveckling som skett inom rodeovärlden. Kvalitet rakt igenom. Dessutom besökte vi son med fästmö och bror med familj, alla boende i Alberta, fast i olika ändar av provinsen.

 

Nu är hösten i analkande!

 

/Staffan

 

 

 

Tankar och Ideér nr 48 (2015)

Den här gången blev det ett stort tidsglapp!

Tillvaron förändras. Det är mycket annat som engagerar mig nu jämfört med när ridningen var mitt levebröd. Mitt arbetet tar mycket tid och energi. Jag försöker döma några tävlingar/år. I övrigt är det rutinsysslor runt hästarna som gäller.

I sommar bär det av till Canada och Calgary Stampede. Dessutom ska naturligtvis släkten besökas.

Jag är med i Swedish Western Riders igen och det känns bra. Hela sammanhanget "westernridning i Sverige" är under stor omdaning och det är nog nödvändigt och bra. SWR fyller förresten 40 år i år! Det är inte klokt vad tiden går!

För min egen del handlar det om att hitta hem i westernsammanhanget igen och än så länge känns det lite vilset. Kanske jag måste tillbaka till där det började. Jag har ju skrivit lite om detta i tidigare Tankar och Ideér. Vi får se tiden an. Det är ju som sagt svårast att sia om framtiden!

 

/Staffan

 

 

Tankar och Ideér nr 47 (2014)

Midsommar har passerat. Den var väldigt fin för Lena och mig. Vi red tre dagar i sträck och det är mycket för oss just nu! Uffes häst, Lillebror, som jag disponerar nu passar mig perfekt. Dessutom är han väl grundriden av Uffe. En häst som jag kommer ihåg när han var ung, då var han ängslig och reserverad, nu är han trygg och följsam. Härligt jobb, Uffe!

Läser lite om RHC på Chaparrall och blir lite sugen. Vem vet, nästa år kanske...? Regnet lockar väl inte, men annars.

Nu väntar snart semester och mera ridning förhoppningsvis.

Ha en bra sommar!

 

/Staffan

 

 

Tankar och Ideér nr 46 (2014)

 

Ännu en fantastisk fin helg är snart tillända.

För någon månad sedan fick jag ta bort min fullblodsarab, "Proppen". Kändes tomt efteråt även om det kändes helt rätt. Alltid jobbiga beslut att ta, men veterinären från Tibro distriktsveterinärstation var väldigt proffsig och med ytterligare stöd från Lena, var det ändå ett rätt beslut att ta.

Det blev som sagt tomt. Insåg att jag inte varit utan egen häst på detta sätt sedan jag gick på mellanstadiet! Dessutom har det inte blivit någon ridning. Lösningen blev Uffes häst (Ulf, min son). Lillebror, som hästen kallas, går hos mig nu medan Uffe väntar på och sedemera åker till Canada. Jag har nu ridit 4 gånger, vilket är ca 400% mer jämfört hösten! Varav en gång tillsammans med Lena på hennes Pluto!

Det känns väldigt bra. Jag tränar dessutom en del lassokastning för att komma igång igen.

Får lite förfrågningar om clinics, men tyvärr kan jag inte åta mig detta p g a att mitt arbete tar all tid. Fritiden vill jag ägna åt min tillvaro. Jag tycker mycket om mitt arbete och det är inget svårt val. Det är onekligen en ny väg i mitt liv. Inga clinics! Vi får gå tillbaka till tidigt 70-tal.

Engagerar mig i westernföreningsvärlden bara genom att hålla mig informerad, annars inget. Tiden får utvisa vad som händer med det.

En ko-träning för Per Larsson eller en ropingträning för Tommy Arvidsson är väl sånt som jag ser fram emot så småning om. Det skulle vara kul. Tillvaron känns bra!

 

/Staffan

 

 

Tankar och Ideér nr 45 (2014)

 

 

 

 

Bilderna på mig och Strätes Lirro (90-talet) och mig och Montoya (80-talet), är bilder som visar hur min dröm såg ut på 60-talet. Min första bok som jag läste kopplat till ”western” var en bok om Calf Roping, som tidningen The Western Horseman gav ut. Författaren hette Toots Mansfield. Han var world champion calf roper i många år, men för länge, länge sedan! Tidigt 70-tal såg jag en film på bio (tre gånger!), Junior Bonner (JB), med Steve McQeen som JB. JB var en allt i allo inom Rodeon, med allt vad det innebär. Jag ville identifiera mig med JB.

När mitt westernintresse tog fart präglades det mycket av just Rodeovärlden, framför allt ropingen och, hör och häpna, steer wrestlingen! Även Barrel Racing. Jag imponerades mycket av de hästar som användes. De var oerhört duktiga och vältränade. De var dessutom relativt gamla, från 15 till dryga 20 år. Jag förstod senare att anledningen till att de var så pass gamla var att det tog lång tid att bli tillräckligt tränad och rutinerad för att göra ett bra jobb. Långsiktighet! Detta ser man tyvärr inte så mycket av i en del westernsammanhang! Dessutom var det en tuff fysisk miljö. De höll ändå.

Åter till min dröm. Vad var den? Ropingtävlingar i USA! Eventuellt lite broncriding också, men det var inte min grej. Jag var lite för försiktig för de grenarna. Ropingen och steer wrestlingen däremot, det var grejer det!

Hur jobbade jag på min dröm i Sverige nu då? Roping på levande djur i tävlingssammanhang kunde inte komma på fråga, det insåg jag. Först såg jag till att skaffa mig rätt grejer. En ropingsadel som var ”guaranteed for roping”, riktigt lassorep, skidboots, neckrope, ropingtyglar, tie-down, you name it! Jag byggde ropingbox, ropingdummies i ett otal varianter. Bland annat en väl fungerande på ett barnvagnschassi! Problemet var vem som var intresserad nog att dra den! Detta var före fyrhjulingarnas tid. Mina äldre bröder kom ju hem på helgerna ibland…

Min mamma ryckte in och tog tiden på hur snabbt jag kunde hoppa av hästen, springa fram till ”kalven” och göra ”two wraps and a hooey”. Tänk att hon tog sig tid med det! Även min pappa ställde upp för mitt intresse. Bland annat gjorde han det ekonomiskt möjligt för mig att köpa en riktig ropingsadel på 60-talet. Han engagerade sig också i våra (SWRs) tidiga tävlingar på 70- och 80-talet som speaker. Stöttande föräldrar! Pappa är borta, men mamma är fortfarande intresserad av vad jag håller på med gällande western.

Hur utvecklades det då? Ja, det fanns fler böcker att läsa, bland annat om olika nivåer av western horsemanship, det fanns trail och working cowhorse, mm mm. Jag såg en film från USA som handlade om US Championship for Arabians. Alla westerndiscipliner (även boskapsklasser) fanns med och några till. Jag blev mäkta imponerad. Jag härmade och tränade och tränade och tränade!

Längtan att kunna tävla blev till att börja med tillfredsställd med uppvisningar i ”western” och allt det jag tränat in. Det var uppvisningar i väldigt många olika sammanhang. 1975 blev den första tävlingen av. En otroligt härlig känsla! Roping och Barrel Racing har alltid legat mig varmt om hjärtat (Barrel Racingen är ju också en Rodeogren i Nordamerika). Nu blev det mycket ridgrenar; reining, trail, western pleasure, förutom roping och barrel racing. Överlag blev ridgrenarna mer populära bland de som började intressera sig för westernridningen än ”rodeogrenarna”. Boskapsgrenarna kom på 90-talet och det gillade jag, men jag tävlade ju även i ridgrenarna (med viss framgång!). På 90-talet började roping och barrel racing tyna bort, tyvärr. Ropingen har, som tur är, fått en uppsving igen med stor hjälp av Tommy Arvidsson. Både i numerär, men också i kvalitet! Väldigt roligt. Även Barrel Racingekipage gör bra prestationer idag.

Som jag sa har jag tävlat i nästan alla ridgrenar och även dömt dessa (var bland annat NRHA-domare i två omgångar). Men roping och barrel racing har satt djupa spår. En av mina bästa bilder på min gamla trotjänare Montoya är en barrel racingbild (SM -83) och den bästa (i mina ögon) på Strätes Lirro är en ropingbild (Stockholm tidigt 90-tal). Jag kände detta så tydligt när jag fick se bilden på FB, inlagd av Carina Carlsson. Härligt! När jag ser bilden känner jag precis hur det känns att få en bra start i boxen, en bra träff och sedan springa fram och röra vid dummyn. Lirro backar direkt självmant för att sträcka repet. Härligt samspel! Det slår mycket annat.

Montoya kunde detta också, men jag har inte någon lika bra bild på detta.

 

Detta var lite tillbakablickar och reflektioner.

 

PS

Ställde mig vid dummyn idag och gjorde några träningskast. Det finns kvar där någonstans långt inne!

DS

 

/Staffan

 

 

 

Läs mer under Arkiv!

 

 

Arkiv

Kontakt

 

 

 

 

© Copyright Ljunghem Western Training 2012